|
Mille och Matte fortsatte sin patrulleringstjänst ute i Mogetorp.
Januari bjöd ganska rejält med snö, men Mille tyckte att det var roligt att springa lös på gångarna.
Större delen av februari var också relativt snörik, men i slutet av månaden smälte den bort och solen började värma skönt igen.
Mars var en riktig vårmånad och Mille var pigg och glad.
Senare började bekymren.
Mille blev magsjuk och så uttorkad att han var tvungen att gå till veterinären och få "vattenkrage".
Han hade nätt och jämnt överlevt den pärsen, när han blev ormbiten i nosen på vägen hem från jobbet. Matte förstod först inte vad som hänt, utan trodde att Milles hjärta hade tagit slut och att han skulle dö... men så började nosen svullna och då insåg hon vad det var frågan om.
Tumles cykelkärra fick komma till heders igen... och Mille var en kämpe, så han kvicknade snart till.
En ny kafésäsong inleddes. Av för mycken givmildhet med kakor blir man rund!
I slutet av maj åkte vi till Vetlanda och hälsade på Flipp och hans människor. Det var en mycket lycklig dag i Milles liv.
Mille fyllde 15 år den 7 juni.
Benen var inte så starka som förr och med balansen var det också lite si och så vissa dagar. Värmen var mer betungande och Mille blev fortare trött. Det märktes hur han åldrades och att det började lida mot slutet, men livglädjen hade han i behåll... och lusten att tigga vid borden.
Vi GICK till jobbet varje dag och hem igen på kvällarna, totalt ca. 7 km. Det tog längre tid än i hans ungdom, men vad annat kan man begära av en gubbe på drygt 15 år.
En av de sista skogspromenaderna, efter en underbar, sval natt i stugan.
Den 19e augusti drabbades Mille av en hjärnblödning och morgonen efteråt åkte vi till veterinären och lät honom få somna in.
|