|
(Eller: När vi trodde att världen gick under varje morgon kl. 7.)
I höstas meddelade hyresvärden att fastigheten vi bor i skulle få nytt tegel och att balkongerna skulle bytas ut. Arbetet skulle ske under vintern och vara klart till sommaren.
Detta tyckte vi lät bra, eftersom de gamla balkongerna mest påminde om skokartonger och var oanvändbara. I varje fall som balkonger.
Entusiasmen dämpades dock betydligt när arbetet började.
Vi drabbades nämligen av ett gäng Byggjobbare! Uttrycket "att klättra på väggarna" fick en ny innebörd. Dessutom har vi förstått att betygen i yrkesskolan för byggjobbare inte är baserade på kunskaper utan hur många decibel eleverna kan prestera med eller utan verktyg. (De här killarna måste ha gått ut som kursettor.)
Varje morgon kl. 7 började något som vi trodde var världens undergång. Huset vibrerade och skalv, samtidigt som oljudet de frambringade skrämde slag på allt levande. Förmodligen väckte det även några döda. När undergången pågått i cirka 45 minuter försvann alla och var borta i flera timmar, nöjda och belåtna med att veta att i det här huset ligger minsann ingen och sover.
De hyresgäster som överlevde den attacken försökte man avliva med gas. Det gick till så att man ställde en frontlastare utanför sovrumsfönstren och lät den gå på tomgång i en dryg halvtimme.
Frontlastaren var också utrustad med en käck liten varningssignal som tjöt när man backade maskinen. Jag lovar att inget fordon har backats så mycket som detta. Även när det var fullt möjligt att köra framåt skulle det backas. Den enda som var lycklig över detta ständiga tjutande var nog föraren.
Vi har också fått klart för oss att det går åt mycket grejor om man är byggjobbare. Hela gården ser ut som Beirut, när bombningarna var som intensivast. Det är byggnadsställningar, cementblandare, högar av tegel, delar till gamla respektive nya balkonger samt bråte i största allmänhet. Allt detta placeras på sådant sätt att det tar största möjliga plats.
Med denna planering räcker ingen normalstor gård till, varför man måste utnyttja alla tänkbara utrymmen. Dit räknas givetvis hyresgästernas parkeringsplatser. Finns det en tom plats används den till lagerutrymme. Den som hyr platsen blir då tvungen att ställa bilen på gatan, vilket föga bekymrar en byggjobbare. De största och tyngsta prylarna ställs med stor förtjusning framför dörrarna till källare och garage. Framför allt är det mycket viktigt att dörrarna är blockerade även under helger.
Ett annat intressant fenomen är hur byggjobbare kommunicerar med varandra. Det tillgår så att jobbare A illvrålar: ÖÖHH till kompisen som är en knapp meter därifrån. Kompisen, som blir glad för denna uppmärksamhet, gallhojtar då AAHH!?!? Nu tycker andra byggjobbare att samtalet börjar bli intressant, så de vill också delta. Det innebär att åtta-tio man är inbegripna i en, säkerligen mycket intelligent, men synnerligen högljudd konversation.
Nu kanske någon får för sig att vi tycker att det varit stökigt, högljutt, skitigt och allmänt besvärligt under denna ombyggnad som fortfarande pågår. Så är givetvis inte fallet. Däremot börjar vi tycka att de gamla balkongerna inte var så tokiga ändå.
SKAKAD HYRESGÄST
|
