TEMASIDAN

YEPPES FRAKTUR

Den 5 november 2024 ramlade Yeppe ned mellan bänken och bordet på terrassen och gjorde illa sin högra framtass.
Han fick varken sår eller svullnad, men hans smärtor var svåra efteråt och det onda gick inte över. I princip var han trebent, så ett par dagar senare tog vi honom till DinVet och fick tassen röntgad.
Det visade sig vara en fraktur på ett mellanhandsben. Brottet såg enkelt och rent ut på bilden, men det fanns krossade småbitar under, så det gick inte att stabilisera med skruvplatta eller stift. Istället blev det fyra kraftiga suturer.
När Yeppe kom hem den kvällen var han drogad och mycket förvirrad. Han sov inte direkt, men han låg liksom och drönade och stirrade tomt ut i ingenting.
Efter flera timmar började han kvickna till och då var han KISSNÖDIG, fast det begrep varken han eller Matte, som betraktade oroliga vaggande fram och tillbaka och drog den rimliga slutsatsen att han förmodligen hade ont. Så småningom tömde sig blåsan och det blev blött i hela kökssoffan, ned genom alla lagren av kuddar, täcken och mattor.
Det är svårt att röra sig smidigt med en stor gul klubba på tassen, dessutom var det regnväder och bandaget fick inte bli blött, så Matte fick konstruera en skyddsstövel av dubbla fryspåsar och silvertejp. Tre av dessa förbrukades under de dygn som det var sagt att klumpen skulle sitta kvar.
(Bör tilläggas att Maskot blev fullständigt hysterisk av blotta åsynen och attackerade.)

Den 12 november klipptes "puppan" upp och togs av. Vi inväntade leverans av ett handledsskydd som var beställt, så den fick sitta i drygt ett dygn längre än vad som egentligen var planerat.
Inunder var Yeppes ben rakat och spräckligt i grått och skärt. Det såg ganska bedrövligt ut, men såret var rent och prydligt sytt.
Yeppe var nöjd med att bli befriad och lät sig motvilligt iklädas sin nya smidigare mundering.

Läkningen framskred och allting såg bra ut en tid, men på kvällen den 19 november började Yeppe halta igen. Tassen hade svullnat och han hade mycket ont.
Den 20 november åkte vi till drop-in hos DinVet, som genast tog en ny röntgenbild av tassen. Själva benet såg bra ut, men det hade bildats en böld. Yeppe fick fler mediciner och snart började det läcka ut serös vätska genom såret.

Svullnader dök upp och försvann igen flera gånger, ibland med ett förlopp på bara en eller ett par timmar. Yeppe var ofta stel när han vaknade på morgonen, men det gick över när han steg upp och kom ut.
Den 30 december var vi på återbesök och tog de sista röntgenbilderna, varvid Yeppe blev friskförklarad.
En viss "knölighet" får han nog räkna med i resten av sitt liv och även en ökad stelhet. Han är ju ingen ungdom längre, utan en medelålders hund.