Tailtipīs Fencing-Master
860323 - 010523

Beaglerīs Humle	Beagler's Black-Gold	Beagler's Gold Smuggler
		Pinewood Courtesy
	Wild-Honey	Great Pumpkin of Starcrest
		Beagler's Sweet Sonnie
Starmaids Flower-Maid	Little John	Barvae Starmaker
		Violas Kamilla
	Starmaids Courtney-Maid	Tarr Hill Rollikin Romeo
		Starmaids Bold-Bluemaid

Knappt två år efter Fajts frånfälle köpte mina föräldrar en ny valp, som döptes till Toke. Inspirationskällan till detta var Frans G Bengtssons "Röde Orm", men senare fick vi reda på att han hade ett par andra mycket berömda Tokar i släkten, nämligen "Seven Hills Gold Toke" och "Beagler's Gold Toke II".
Toke var Sniffs halvbror och uppfödd på samma kennel som han. De hade olika fäder, men modern Maidi var densamma. De hade dessutom samma födelsedag, fastän Toke var ett år yngre - vilket var ganska praktiskt, när vi någon gång kom ihåg att vi skulle fira dem. Den inföll dock den 23e mars, så oftast var Sniff i Uppsala då - och Toke i Katrineholm.

Toke var Fajts raka motsats. Han var vek och överbeskyddad. I trädgården var han nog så tuff, men så snart han kom utanför dörren rann självförtroendet av honom. Han var livrädd för andra hundar och osäker inför främmande. Inte gjorde det saken bättre, att han var så gudomligt söt att alla människor alltid kom fram för att klappa honom.
Han blev en skällig och besvärlig hund, som man helst valde att promenera med där man inte riskerade hundmöten. Ivrig och stark var han också...och fullkomligt ouppfostrad, så dit han styrde stegen var det i stort sett bara att hänga med. Hans husse lät honom hållas både med dragandet och skällandet. Han till och med stöttade honom, genom att hoppa upp och ned och skälla med, då de mötte en hund.

I sin ungdom var Toke en spänstig atlet, som rörde sig vigt som en stenget. Staketet fick byggas på en bra bit, annars gick han på upptäcktstur hos grannarna. Han älskade att klättra på stora stenblock utefter gångstigarna och därvid valde han med säker blick den bästa sidan att ta sig uppför.
Möjligen var det hoppandet som utlöste hans diskbråck, men detta är långt ifrån säkert - han skulle kanske ha fått det ändå.

Den lyckligaste tiden i Tokes liv var medan Maidi bodde i huset. Hon blev hans ledstjärna och trygghet och tog omgående kommandot, vilket han föreföll helt tillfreds med. Hon kompletterade honom förträffligt och var modig där han var en mes.
Hon lärde honom att gräva hål...och mycket annat som han hade glädje av. Promenaderna blev intressantare - Toke skällde på hanhundarna och hans mamma Maidi på tikarna. När hon stal mat höll han sig i bakgrunden och snappade åt sig en bit då och då.

När Maidi dog blev allting förändrat. Kort därefter flyttade Sniff in och senare även kusinen Skutt. Visst slogs de ibland om någon meningslös petitess, men för det mesta var de vänner och höll varandra sällskap. Det blir dock aldrig samma förhållande mellan tre hannar som mellan hanhund och tik, så de fick inte den djupa förståelsen som hade funnits mellan Toke och hans mor.
När även Skutt och Sniff hade avlidit blev Tokes liv riktigt bedrövligt. Vid det laget var han 12 år och ingen ungdom längre, så vi trodde att han skulle tycka att en valp vore alltför besvärlig, men faktum var att han var så ledsen att vi trodde att han skulle dö. Det var då som vi köpte Tumle och det piggade verkligen upp honom. Plötsligt blev det liv i hans ögon igen och han tog aktivt itu med uppfostrandet av den nye lille flockmedlemmen.
Två år senare tillkom Mille och honom tyckte han ännu bättre om. Toke och Mille förstod varandra - de var helt klart besläktade själar. Mille är dessutom lite lik Maidi - om nu hundar kan resonera så.

Toke blev mycket gammal, på dagen 15 år och 2 månader. Han hade en liten hjärnblödning drygt ett halvår före sin död, men den övervann han genom sin envishet och sin vilja att leva ett litet tag till. Han var döv, nästan blind och rätt gaggig, men hade fortfarande glädje av livet. Så länge han inte led hade vi bestämt att han fick finnas kvar, men natten till den 23/5 2001 fick han ännu en hjärnblödning och efter den kunde han inte resa sig, inte ens hålla upp huvudet.
Beslutet var inte svårt att ta - det var så uppenbart dags.

TOKE SOM VALP
TOKES DÖDSRUNA
Läs även om
TUMLE SOM VALP
MILLE SOM VALP

Intresserad av Tokes släktingar? Tokes kullsyster Bessi (Tailtipīs Forget-Me-Not) blev en av de två stamtikarna för kenneln Trewelyn Beagles. Där föds det ännu valpar som bär på samma gener som han.