Starmaids Emerald Girl
980322 - 080226

Belvaux Magical Storm	Belvaux Hot Pursuit	Burnsdale Anything Goes
		Belvaux Hot Creation
	Belvaux Summer Spree	Tragband Summer and Smoke
		Casalbeau Clairvaux
Starmaids Zippy Flower	Sidney	Red Baron Super Star
		Red Baron Ice Cream Soda
	Starmaids One Moment in Time	Gold Line's Sound of Harlem
		Starmaids Frosty-White

Mitt första möte med Bella var i valplådan vid sex veckors ålder, alltså vid samma tillfälle som jag var i Vällingby för att titta på Tumle. Redan då var hon sjövild och gapig... för att inte tala om vass! Hennes valptänder var som sylar och hon satte dem med förkärlek rätt in i skrevet på en inte ont anande besökare.
Sedan har vi hållit kontakten med hennes ägare till och från under alla år, så när ett av barnen plötsligt fick astma och det blev krav på en omplacering, föll det sig ganska naturligt att Bella fick flytta till oss.
Det tar tid att lära känna en hund, så därför dröjde det nästan ett år innan det kom in någon text på Bellas sida. Efter snart ett års bekantskap såg man dock tydligt vissa "tendenser". Somliga delade hon med sin kullbror, medan andra var hennes helt privata. Först och främst var hon en glad hund och avgjort mera vild än tam. (Vilket knappast kan sägas om brodern, som är en tämligen trög liten herre.)
I sin ungdom brukade Bella och hennes "fostermamma" Tosca träna lydnad och agility. Endast på amatörnivå, men Bella tyckte att det var underbart. Där hade hon nytta av sin livlighet och sprudlande energi och faktum är att hon ännu som äldre kom ihåg en massa "konster" som hon beredvilligt utförde för en godbit... eller fler.
Matglädje och födgeni var ett par andra av hennes särtecken. Skällighet var ett tredje - hon älskade att höra sin egen röst och hoade ofta och gärna. Det var personligt och ytterst hörbart men ganska sällan så värst populärt. Inte ens anti-skällhalsbandet hämmade henne nämnvärt och munkorgen slet hon snart sönder i sina förtvivlade försök att göra sig fri.
Sedan var det det där med pipandet...!
När Bella var onöjd pep hon - länge, högt och enträget - och det gick inte att "stänga av". Även Tumle är en "pipare", men han är ingenting jämfört med kullsystern.
Snabb som blixten var hon också. När det gällde något "otäckt", som att skrapa tandsten eller klippa klorna tog Bella kvickt till flykten och löpte trädgården runt som en hind.
Jaktlekar med Mille var ett uppskattat tidsfördriv... och det var lika kul för dem bägge. Då for de genom trädgården som ett par olikfärgade streck, hämningslöst obekymrade om futtiliteter som nysådda bondbönor och andra märkliga mänskliga påfund. Men det var svårt att vara arg någon längre stund på så charmiga djur.

Tyvärr drabbades Bella av multipla juvertumörer, som triggades av hennes löpningar och var synnerligen snabbväxande. Hon opererades tre gånger inom mindre än två år, men efter sista gången var tillväxten så stark att vi insåg att det var omöjligt att fortsätta på detta sätt.
Bella fick avsluta sina dagar den 26 februari 2008, bara en knapp månad före sin tionde födelsedag.
Vi kommer aldrig att glömma vår vackra lilla flicka med de glittrande glada ögonen.