GALLERIET
FOTOALBUM
MERITER


Starmaids Flower-Maid
820304 - 940930



Little John Barvae Starmaker Barvae Pilot
Barvae Shuella
Violas Kamilla Beau Brummell
Violas Driva
Starmaids Courtney-Maid Tarr Hill Rollikin Romeo Navan´s Triple Trouble Rick
Pixshire´s Fancy-Free
Starmaids Bold-Bluemaid Bravurs Zonny
Mitchie



Maidi var född i Vällingby och registrerad som Starmaids Flower-Maid, men det är knappast ett namn som man använder, så hon kallades bara för Maidi. Det har sällan funnits en beagle som har rört sig så vackert som hon.
Hos sin förste husse i Vattholma gick hon i avel ett antal år och under den tiden blev hon bland annat mor till våra hanhundar Sniff och Toke. Det var på den vägen det kom sig att vi så småningom övertog henne. Hon var vid det laget 7,5 år och skulle få njuta en stilla ålderdom - och visst var hon grånad i ansiktet, men hon var långt ifrån någon spröd äldre dam...vilket vi insåg i samma ögonblick som hon steg in genom vår ytterdörr och gav sin son en ordentlig åthutning. Den unge slyngeln blev nämligen blixtkär och stack blöta nos under hennes svans och då har vem som helst rätt att bli uppbragt och säga ifrån att nu var han för framfusig. Han hade givetvis ingen aning om att hon var hans dagars upphov, men även om han hade vetat det skulle det inte ha hejdat honom. Hon var tik och det räckte för honom, han var slav under hennes doft.
Han uppvaktade henne flitigt under de fem år de fick tillsammans och på det hela taget tror jag att kärleken var besvarad. Hon var en hund som var lätt att älska, fastän hon hade sina otvivelaktiga fel.

Den största av hennes brister var hennes omättliga aptit. Hon var totalt fixerad vid föda, vilket för övrigt är ganska vanligt bland denna ras av små drivande jakthundar. Detta ledde till att hon emellanåt satte i sig rätt märkliga saker - hon hade ett gott öga till vår komposthög, förutom ekollon, sniglar och äppelkart och annat smått och gott som plockades upp så snart hon fick tillfälle. En gång åt hon en halv säck benmjöl och då mådde hon inte bra. Hon fick totalstopp i tarmkanalen och måste smörjas med paraffinolja för att få fart på den cementliknande massan. Hennes visitkort den närmaste tiden hade en avgjort personlig design. Hon var en hund med inte särskilt mycket förstånd.

En annan gång var det en juvertumör som täppte till en av hennes spenar och måste åtgärdas akut kvällen före julafton. Det blev två stora operationer - och en avsevärd blodförlust - men hon var oväntat snabbt på benen igen och tiggde mat som om ingenting inträffat. Vi brukade alltid säga, att så länge hon åt var det ingen fara. Det var först när hon miste aptiten som man förstod något var fel.
Natten till sista september - den dag då försäkringen upphörde - blev hon emellertid allvarligt sjuk. Hon kom in efter sista nattkissen och vacklade omkring som om hon vore berusad. Hon satte sig med nosen upp mot väggen och såg ut som om hade mycket ont. Hon hade kräkts upp något brunt och träaktigt som vi tolkade som pinnar. Vi upptäckte först långt senare att det var ett fågellik med spetsiga avbrutna fjädrar, som hade fläkt upp hennes matstrupe inifrån. Det blev en snabb färd till Strömsholms djursjukhus, där hon blev inlagd för observation.
Jag glömmer aldrig den natten - stjärnklar och gnistrande frostkall, med en månskära som speglade sig i Hjälmarens mörka vatten. Jag satt och höll henne i tassen för att känna om hon levde, för jag misstänkte redan i bilen att denna gång hade hon stoppat i sig en "läckerbit" för mycket. Det var en sak som vi hade skämtat om - att hennes matvanor till sist skulle bli hennes död.
Morgonen efteråt ringde de och talade om att hon var sämre och då återstod endast beslutet att befria henne från plågorna.
Jag kommer alltid att minnas trycket av hennes hårda klor mot min handflata. Hennes svans som hade piskat så glatt kring våra ben - den kommer aldrig att vifta igen.

Det blir så tomt i huset när en medlem i flocken försvinner. Sommaren innan hade min far dött och nu hade "blomsterflickan" Maidi trippat iväg för att följa hans fotspår. Jag hoppas att han fanns där och tog henne med sig till grönare ängar, så att hennes trogna hundsjäl slapp irra omkring ensam och rädd i den främmande skogen.


UPP