Starmaids Flower-Maid
820304 - 940930
Little John | Barvae Starmaker | Barvae
Pilot |
Barvae Shuella |
Violas Kamilla | Beau Brummell |
Violas Driva |
Starmaids Courtney-Maid | Tarr Hill Rollikin
Romeo | Navan´s Triple Trouble Rick |
Pixshire´s Fancy-Free |
Starmaids Bold-Bluemaid | Bravurs Zonny |
Mitchie |
Maidi var född i Vällingby och registrerad som Starmaids Flower-Maid, men det
är knappast ett namn som man använder, så hon kallades bara för
Maidi. Det har sällan funnits en beagle som har rört sig så vackert som
hon. Hos sin förste husse i Vattholma gick hon i avel ett antal år och under
den tiden blev hon bland annat mor till våra hanhundar Sniff och Toke. Det var
på den vägen det kom sig att vi så småningom övertog henne.
Hon var vid det laget 7,5 år och skulle få njuta en stilla ålderdom - och
visst var hon grånad i ansiktet, men hon var långt ifrån någon
spröd äldre dam...vilket vi insåg i samma ögonblick som hon steg in
genom vår ytterdörr och gav sin son en ordentlig åthutning. Den unge
slyngeln blev nämligen blixtkär och stack blöta nos under hennes svans
och då har vem som helst rätt att bli uppbragt och säga ifrån att nu
var han för framfusig. Han hade givetvis ingen aning om att hon var hans dagars
upphov, men även om han hade vetat det skulle det inte ha hejdat honom. Hon var tik
och det räckte för honom, han var slav under hennes doft. Han uppvaktade
henne flitigt under de fem år de fick tillsammans och på det hela taget tror jag att
kärleken var besvarad. Hon var en hund som var lätt att älska, fastän
hon hade sina otvivelaktiga fel.
Den största av hennes brister var hennes omättliga aptit. Hon var totalt
fixerad vid föda, vilket för övrigt är ganska vanligt bland denna ras
av små drivande jakthundar. Detta ledde till att hon emellanåt satte i sig
rätt märkliga saker - hon hade ett gott öga till vår
komposthög, förutom ekollon, sniglar och äppelkart och annat smått
och gott som plockades upp så snart hon fick tillfälle. En gång åt
hon en halv säck benmjöl och då mådde hon inte bra. Hon fick
totalstopp i tarmkanalen och måste smörjas med paraffinolja för att
få fart på den cementliknande massan. Hennes visitkort den närmaste tiden
hade en avgjort personlig design. Hon var en hund med inte särskilt mycket
förstånd.
En annan gång var det en juvertumör som täppte till en av hennes
spenar och måste åtgärdas akut kvällen före julafton. Det
blev två stora operationer - och en avsevärd blodförlust - men hon var
oväntat snabbt på benen igen och tiggde mat som om ingenting inträffat.
Vi brukade alltid säga, att så länge hon åt var det ingen fara. Det var
först när hon miste aptiten som man förstod något var fel.
Natten till sista september - den dag då försäkringen upphörde
- blev hon emellertid allvarligt sjuk. Hon kom in efter sista nattkissen och vacklade omkring
som om hon vore berusad. Hon satte sig med nosen upp mot väggen och såg ut
som om hade mycket ont. Hon hade kräkts upp något brunt och träaktigt
som vi tolkade som pinnar. Vi upptäckte först långt senare att det var ett
fågellik med spetsiga avbrutna fjädrar, som hade fläkt upp hennes
matstrupe inifrån.
Det blev en snabb färd till Strömsholms djursjukhus, där hon blev inlagd
för observation.
Jag glömmer aldrig den natten - stjärnklar och gnistrande frostkall, med en
månskära som speglade sig i Hjälmarens mörka vatten. Jag satt och
höll henne i tassen för att känna om hon levde, för jag
misstänkte redan i bilen att denna gång hade hon stoppat i sig en
"läckerbit" för mycket. Det var en sak som vi hade skämtat om
- att hennes matvanor till sist skulle bli hennes död.
Morgonen efteråt ringde de och talade om att hon var sämre och då
återstod endast beslutet att befria henne från plågorna.
Jag kommer alltid att minnas trycket av hennes hårda klor mot min handflata.
Hennes svans som hade piskat så glatt kring våra ben - den kommer aldrig att vifta igen.
Det blir så tomt i huset när en medlem i flocken försvinner. Sommaren
innan hade min far dött och nu hade "blomsterflickan" Maidi trippat
iväg för att följa hans fotspår. Jag hoppas att han fanns där
och tog henne med sig till grönare ängar, så att hennes trogna
hundsjäl slapp irra omkring ensam och rädd i den främmande skogen.
|