ÅRSARKIV:
2001 2002 2003
2004 2005 2006
2007 2008 2009
2010 2011 2012
2013 2014 2015
2016 2017

NÅGRA HÄNDELSER 2005

FÖDELSEDAGAR

Tumle fyllde 7 år och uppnådde därmed veteranstatus.

Mille blev 5, vilket får anses som en relativt stadgad ålder, sett ur hundperspektiv, men han förblev den ständige "valpen", Tumles ansvarslöse lillebror.

ÅRSBERÄTTELSE

 Änglahund 1.
Den 20 januari nåddes vi av beskedet att Milles gamla tant Mica numera strosar omkring i hundhimlen.
Mica var i sin ålders höst - hon blev drygt 14 år.

 Änglahund 2.
Den 4 februari ringde klockorna för Cille. Vår söta beagleflicka trippade bort mot sällare jaktmarker.
Cille var intill slutet en nyfiken, livlig och glad liten hund, men hon behöll ofta inte den mat hon åt, hennes slemhinnor var förstörda och huden full av skorviga eksemliknande sår, så vi tvangs fatta det tunga beslutet att låta henne somna in innan plågorna blev alltför svåra.

Tack lilla gumman för den korta tid vi hade glädjen av din bekantskap!


När Cille dog blev det oro i flocken och mattes uppmärksamhet var väl heller inte den bästa, så samma kväll passade Tumle på att rymma och ge sig ut på en tretimmars tjuvjakt i skogspartiet norr om Katrineholm. Han drev med utmärkt hörbart skall i ungefär en timme. Sedan har vi ingen aning om vad han sysslade med ute i kolmörkret, men han hittade dock tillbaka, blev så småningom återfunnen av oss och hemförd i fullkomligt utmattat skick. Ena tassen såg ut som en skär, skrynklig svamp, dubbelt så stor som den andra, så ibland straffar synden sig själv.


Den underbart soliga senvinterdagen 3 mars gick vi på utflykt på sjön Näsnarens is och Tumle drog sin pulka så stolt. Bilderna kan beskådas på denna sida.
Mille fick ett lätt EP-anfall, troligen utlöst av det intensiva ljuset över snövidden, men han repade sig lyckligtvis omedelbart och skuttade glatt vidare, som om ingenting hade hänt.


Under försommaren gick en stöldvåg genom Mogetorps kolonistugeområde. En vattenkanna, en kruka och tre rader av vår mangold försvann, så sedan tillbringade vi många tidiga morgnar med att ligga i stugan och vänta på att ta tjuvarna på bar gärning, men de kom aldrig tillbaka...och lika gott var kanske det.
Senare under sommaren började vi projektera för att flytta kolonistugan till en annan lott. Styrelsen hade beslutat att vår del av området skulle läggas ned inom en fyraårsperiod, men när grannarna började försvinna kändes det alltmera ödsligt. Den 17 september gick flytten. Stugan höll, vi slet som blådårar med grundstenar, rabattgrävning och uppsättning av staket, men i slutändan blev det bättre än någonsin förut.
Hela spektaklet finns dokumenterat i detta bildrika Mogetorpsalbum.


Tumle fick sju nya halvsyskon genom sin pappa Cosby. Såhär såg de ut den 3:e september, då de var sju veckor gamla.


Beaglarnas (gemensamma) lillasyster Jaffa fick sex valpar mitten av augusti. Detta var hennes andra kull.

I början av oktober var de sju veckor gamla och då var vi allesammans i Vagnhärad och tittade på dem. Tumle och Mille var också med, men de fick stanna i bilen utanför.
Bilder av de små underverken finns att beskåda här!


Slutligen var det Mille, som lyckades döda sitt första byte, en svart åkersork. Han hade jobbat energiskt på att få fatt den i flera dagar, bökat, kört ned huvudet i hålet och frustat skräckinjagande och till sist hade han äntligen turen på sin sida. Han fick tassen rakt på sorken och knäckte ryggraden på den och sedan var vi alla precis lika förvånade. För att inte tala om sorken - den sparkade några gånger med benen och dog knall och fall.

UTSTÄLLNINGAR

Den 14 augusti fick Tumle anledning att gratulera sin gråa "styvmamma" Hella, som vid värdiga nio års ålder gick och blev BIR på SKK:s utställning i Norrköping.

Beaglarna deltog inte själva i någon utställning 2005.

HÄLSA

Tumles tassar (men konstigt nog inte Milles) for inte väl av det vassa gruset som man sandade med på gatorna. Vi försökte med salvor och krämer, tassbandage och hundskor, de flesta rätt illasittande, men ingenting hjälpte mot hältan, så till sist gick vi till veterinären och fick prova en diagnostisk penicillinkur mot furunkulos. Denna var också fullkomligt verkningslös, men då kunde vi åtminstone utesluta den sjukdomen. Det onda kvarstod hela våren och gick egentligen inte över förrän i mitten av sommaren.

Tumle hade också problem med en skadad rygg. Cykeln råkade välta när vi just hade packat färdigt för att bege oss från kolonilotten och Tumle hoppade undan, för att inte få den över sig. Morgonen efter var han stel och hade ont, verkade halvt förlamad i bakbenen och rörde sig mycket osäkert. Vi befarade en allvarlig form av diskbråck - det såg ut så på hans beteende - men som tur var blev han bättre redan under helgen och inom några veckor återhämtade han sig helt.

TUMLES & MILLES JULHÄLSNING 2005