MINA JAKTOBJEKT

ÅTER TILL STARTSIDAN

I Uppsala fanns det TIGRAR! Matte påstod att det var katter - men när katterna är stora och elaka och sitter i häckarna och lurar på att fånga sig en beaglestek till middag, tycker iallafall JAG att det är mer riktigt att kalla dem tigrar.
När de fick syn på oss klev de fram och satte sig mitt framför oss på gångvägen och fräste. Till och med matte var rädd för dem, tror jag. SNIFF var åtminstone oerhört rädd.
I Katrineholm, där jag bor nu, är katterna mera normala till storleken, men jag har fortfarande respekt för dem. Visst brukar jag jaga in dem i deras trädgårdar när jag möter dem, men jag är noga med att stanna just innan jag hinner ifatt dem, för jag har ingen särskild lust att bli klöst i ögonen eller på nosen.
Katter är ETT av de byten jag jagar. Några andra är möss och ekorrar, hundar och rävar i skogen och spöken i trädgården om natten.
Ibland när jag jagar "spöken" blir jag så rädd att jag nästan tror på dem själv. Då brukar mattarna höra mitt skall gå upp i falsett - och sedan står jag och skäller hysteriskt och glömmer bort var jag har avstängningsknappen. Fast det har hittills aldrig hänt att jag inte har hittat den efter en stund.

HUSSE


En gång jagade jag ett rådjur. Det var dumt men jag kunde inte låta bli, när det gick där och fjädrade sig.
Min husse sprang också med och skrek, men han var inte så smidig på tassarna som jag, så det dröjde inte länge innan han hade sackat efter.
När jag ledsnade på rådjuret var huss-gubben spårlöst försvunnen! Jag hörde nog hur han hojtade, men kunde inte få honom och hojtet att komma från samma väderstreck. Till sist gick jag tillbaka till platsen där vi hade mött rådjuret, men där låg bara hans tröja. Den slarvern hade tappat den, så det blev ingen annan råd för mig än att stanna i skogen och vakta den.
Många timmar senare kom husse tillbaka och hittade både tröjan och mig. Vid det laget var jag vrålhungrig. Vi gick hem och åt middag och sedan somnade jag nästan omedelbart och drömde om mitt hjältedåd.
Tänka sig att han faktiskt sprang ifrån sin egen PÄLS! Då var det allt tur för honom att han hade sin vaksamma Skutt.
Jag undrar hur han klarar sig nu, när JAG inte bor hos honom länge. Det är väl fullständigt kaos i huset, förstås. Jag säger bara EN sak: och DEN ska ha varit polis!
Fast det var kanske därför han slutade. Numera är han i hemlig tjänst. Jag hoppas verkligen innerligt att han själv vet vad han sysslar med, för ingen annan gör det - han är så hemlig att det är komiskt. Det är nätt och jämnt att han syns.

Innan min husse utbildade sig till polis, jobbade han på SÄPO. Då var han också väldigt hemlig, men ibland fick Sniff följa med honom och HAN hade inte tystnadsplikt, så han berättade vad de jobbade med.
Det verkar som om de mest höll på och åt bullar, chips och äpplen och andra läckra saker, som han norpade från deras skrivbord när de var ute i något ärende.
Han passade även på att titta i deras papperskorgar, för att se om han kunde hitta några spännande dokument där - fastän om JAG får säga min mening, var han nog mer intresserad av kaksmulorna.
Jag betvivlar att Sniff skulle bli någon bra spion. Han är på tok för enkelspårig - det enda spår som han följer med något intresse är lukten av mat.


NÄSTA SIDA

FÖREGÅENDE SIDA

1 2 3 4 - 8 9 10 11 12 13 14 15