TUFFA SKUTT

ÅTER TILL STARTSIDAN


Så småningom flyttade min husse och matte från Uppsala. De köpte ett litet fritidshus i ett område som heter Gladökvarn och ligger strax söder om Huddinge.
Där fick Sniff och jag och Rama en egen trädgård att springa i. Vi fick även trevliga grannar, som hade ett par lagom stora hundar att terrorisera. När de kom och hälsade på oss drev jag in dem under matbordet - och där fick de sedan ligga och skälva av onämnbar fasa. Jag hade dem fullständigt under min tass. En enda rörelse ifrån dem och jag hade huggit dem i strupen.
Detsamma gällde Hjalle, som var valp i Ramas första kull - vilket var desto roligare, eftersom han var minst tre gånger större än jag.
När han kom på besök fick han lov att kräla in genom grinden på rygg, under utstötande av ödmjuka valpgnäll.
Det är dylika triumfer som ger en beagle en känsla av MAKT!

MATTAR


Min förra matte var liten och argsint. Min nuvarande matte är lika ilsken som hon, men argast av dem alla är nog ändå min morr-matte. När hon börjar köra med dammsugaren gör man bäst i att hålla sig osynlig. Hon sliter i den och ryter, så att tapeterna faller från väggarna och målningen flagnar från dörrposterna. Jag brukar själv vara ganska road av denna surrande apparat (det vill säga av att skälla energiskt och kasta mig fram ur något bakhåll för att bita i det morrande huvudet), men det är ingen ide att försöka när det är morr-matte som håller i slangen. Då blir hon bara ännu mer vansinnig. Det skulle till och med kunna tänkas att hon sparkar på mig istället. Så det är säkrast att gå och gömma sig, eller åtminstone slinka undan till en avsides belägen plats där man kan känna sig trygg.
En annan gång som hon blir förbannad är när vi hoppar omkring henne och skäller, för att vi vill ha en välkommen-in-godis. Fast vi brukar alltid få den ändå. Annat är det med Löken. Hon är av en lömskare sort än morr-matte - kan mycket väl komma på tanken att vända helt om och strunta i utdelningen. Så med henne får man lov att vara oerhört försiktig. Med morr-matte är det liksom lite mera av "raka rör".
När en matte blir riktigt uppretad - och det händer som sagt inte så sällan som man skulle önska sig - så finns det bara EN sak att göra; man lägger sig försiktigt ned, rullar sakta över på rygg och lyfter en avvärjande tass emot den rasande.
Om hon bara är lätt irriterad kan det räcka med att dra öronen i nacken och se ödmjuk ut - men det där med att lyfta tassen är ett knep som jag kan rekommendera. Jag brukar sätta mig som en liten kanin och när Löken tittar på mig, sträcker jag bägge framtassarna mot henne och kastar mig handlöst i hennes famn. Smälter hon inte som vax då och stoppar i mig någon godbit, så är hon iallafall inte sur längre. Jag vet precis hur en matte ska tas.


NÄSTA SIDA

FÖREGÅENDE SIDA

1 2 3 4 5 - 9 10 11 12 13 14 15