|
Trots att vår stuga var i obrukbart skick efter branden i november, var det inte många dagar som vi stannade hemma från "jobbet" som patrullanter på koloniområdet. Visst var det trångt på verandan, men kaminen värmde oss och vi hade det riktigt mysigt med våra sköna ulliga fleecefällar. En oerhört säregen upplevelse i nära kontakt med naturen. Något som man gör bara en gång i sitt liv.
Vi träffade Laila och Tindra och Tumle drog sin pulka på sjön Näsnarens snötäckta is.
Snön låg kvar under februari.
I slutet av månaden värmde solen så att vi kunde sitta och njuta på terrassen.
Även mars blev en vintermånad. Tumle var glad som en lärka och hade en härlig tid. Jag kommer alltid att minnas hur pigg han var på sin femtonde födelsedag.
I april började vi riva den gamla svartbrända stugan och detta fortgick till i slutet av maj då den nya sattes på plats.
Mille fyllde 13 år den 6 juni.
Under sommaren märktes det tydligt att Tumle tacklade av. Han hade svårt att orka med värmen och cystan i hans ljumske sprack och tömde sig därefter med oregelbundna mellanrum, ofta under sömnen - det blev brunröda fläckar av vätskan överallt på madrassen.
Aptiten var inte den bästa, man var tvungen att fresta med godbitar, bjuda hemlagat och varierat, för han tröttnade snart på smaken även av favoriter som sardiner, tonfisk och fiskbullar.
Allting tog mycket längre tid... men han var fortfarande glad och förnöjd med sitt stillsamma liv.
Det var en lyckodag för Tumle när Matte skaffade kärran, för då kunde han följa med på alla långpromenader, gå så mycket han orkade och åka resten av vägen, med nosen i perfekt beaglehöjd, insupande de ljuvliga dofterna.
Fredagen den 6 december dog Tumle hemma i sängen. Han blev 15 år 8 månader och 2 veckor gammal.
Mille fick fira jul som ensam hund, fast givetvis tillsammans med Morrmatte och sina övriga människor.
|