|
ÅRSBERÄTTELSE
I januari beslutade sig beaglarnas älskade Morr-matte för att sälja bilen och flytta in till stan. Med tanke på hennes ålder (84 år) och det faktum att hon förlorat nästan all syn på ena ögat, var vi alla rörande ense om att detta var mycket förnuftigt tänkt.
Den 1 februari skrev hon kontrakt på en 2:a i huset bredvid vårt på Bondegatan och ett par dagar senare gick flyttlasset.
Beaglarnas förtjusning gick inte att missta sig på.
De är bara till låns för en kort liten stund.
Den 28 februari blev gamla "tant" Edda änglahund.
|  |
|
Vid sin första utställning i veteranklass slutade Tumle som vetBIS-3.
Dag och plats: 9 april i Trolldals ridhus, Katrineholm.
Domare: Guy Karlsson.
Arrangör: Afghanringen.
Vid hemkomsten började vi fundera på om arrangören hade råkat förväxla rosetterna, eller om det helt enkelt inte fanns några med "riktiga" färger...för nog BORDE väl bandet ha varit gult istället för grönt?
| |  |
|
Den 21 april var hela flocken på dagsutflykt till Hallstavik i norra Uppland och hjälpte "moster Inger" att hämta hem lilla fröken Tara, 8 veckor.
Det framgår inte så tydligt än, men Tara ska bli en guldbrun jaktlabbe när hon blir stor.
Och usch ja, det är precis som ni tror...det ÄR en torr hundskit som hon har i munnen!
| | 
|
Den 17 juni for vi till Uppsala - i strålande solsken och högsommarvärme - och hämtade Tumles kullsyster Bella, som på grund av lillhusses allergi måste flytta till ett nytt hem.
Om allt fungerar så väl som vi hoppas och tror kommer hon hädanefter att vara en del av vår flock.
Bellas sida > > > | | 
|
Bella, Tumle & Mille i Mogetorp den 23 juni
Första veckan i november började matte jobba på Sveriges VVS-museum. Beaglarna fick följa med. De fick ett litet eget krypin i förrådet på museets vind, där matte kunde titta till dem och komma och gosa med jämna mellanrum. Vinden är ett lager för diverse gammal bråte som inte ryms nere i lokalerna, så där fanns mycket att utforska och trappan upp (4 våningar) var lika spännande varje gång. Dessutom fick de lära sig att åka hiss...och det var kul. Se bilder här!
December: Bella hade det urtrist en tid, när husse Peter fick ett nytt jobb... med futtiga 36 minuters lunchrast. Det fungerade givetvis inte så bra - hon var oerhört snäll och tålig, men både hon och husse var på väg att bli helt deprimerade. Som väl var kunde det dock lösas på mycket behändigt sätt, genom att Bella fick vara hos morrmatte några timmar på eftermiddagarna. Där fick hon det givetvis underbart - en mjuk säng att ligga och vräka sig i, trevliga små promenader samt godis, pepparkakor och annat som en beagle kan tigga sig till genom att vara så söt.
24 december.
Här sitter det lilla gänget som firade en trevlig julafton ihop med killarnas matte och morr-matte. Senare åkte Bella med husse till Eksjö och fortsatte firandet med den delen av familjen.
Julsida > > >
| | 
|
KRÄMPOR AV ALLA DE SLAG
(Ur hälsosynpunkt var 2006 inget vidare roligt år)
 |
| Den 6 mars var bägge pojkarna på besök hos veterinären, för "allmän knölborttagning", som matte kallade det.
Sammanlagt fyra aterom - två per hund - snittades upp och brändes på insidan för att förstöra de talgproducerande körtlarna.
Mille sov som en stock resten av dagen, men Tumle var sur och vresig och satt mest i sängen och blängde och vägrade lägga sig ned.
"Dåligt ölsinne!" sa matte, som tyckte att han var dum.
|
 |
| Tumle kunde naturligtvis inte hålla tassarna borta från såren och följden blev en kraftig infektion i ögonlockskanten, så den 14 mars var det dags för ett nytt besök hos veterinären. Två droppar Fucithalmic per dag i en veckas tid, löd ordinationen.
Som framgår av bilden till vänster var Tumle själv, lindrigt sagt, MISSNÖJD med att bli instoppad i en tratt. |
 |
| Efter en enda dag med Fucithalmic hade svullnaden börjat gå ned och ögat såg redan betydligt mindre irriterat ut.
Läkningsprocessen blev dock ganska långdragen.
Klicka på bilden för att se hur den framskred! |
Den 14 september var både Mille och Bella hos veterinären.
Mille fick en vårta inne i örat bortbränd och Bella blev av med en juvertumör som hon utvecklat under sin nyligen genomgångna löp-period. Det var lyckligtvis bara en enda och den var inte stor, så såret blev inte mer än ca 3 cm långt. Dock svullnade det kraftigt och var mycket ömt dygnen efteråt och Bella var en ynklig och djupt missmodig liten hund.
I början av september drabbades Mille av akut magsjuka, med kräkningar och slemmig blodblandad diarré, som höll i sig i drygt en veckas tid.
Efteråt följde en täligen lå period, då han var helt bra i magen, men trots detta mådde illa varje morgon före frukosten. Varken tabletter eller dietkost gjorde den ringaste nytta och av blodproven framgick endast att han var en kärnfrisk liten hund, så det kändes frustrerande. Små, täta mål var det enda som hjälpte, men i längden blev det ohållbart att ständigt ligga på helspänn och springa upp flera gånger per natt för att ge honom små portioner av kokt ris. Ibland var han så dålig att jag trodde att han skulle dö, ibland var han helt som vanligt och det var omöjligt att tro att det var något allvarligt fel.
I mitten av november gjordes en gastroskopi och man tog flera prover av slemhinnan. Diagnosen löd: "Kronisk gastrit" och han fick kortison, men kuren hann aldrig inledas, för då blev han plötsligt tvärfrisk, lika abrupt som när han blev sjuk. Förmodligen reagerade han på den oro vi själva upplevde, men i och med att vi började arbeta kändes allt mycket lugnare och det kände även Mille av, så då blev han frisk igen. Så från och med nu gäller det att försöka skydda Mille från stress.
Det är naturligtvis svårt att avgöra om det finns något samband eller ej, men detta år har Milles EP-anfall kommit mycket tätare. Förut har han endast haft 1-2 per år, men 2006 har han haft fem stycken, varav två riktigt kraftiga, så nu har vi fått recept på kramplösande klysma att använda vid behov.
HUNDARNAS JULHÄLSNING 2006
|
