MIN VALPDOM
|
ÅTER TILL STARTSIDAN
|
Jag föddes alltså i Vällingby på hösten -87.
Två av mina kullsyskon var brunvita, men jag och min syster Bonnie var trefärgade. Det var en M-kull, det vill säga att alla valparna hade löjliga engelska namn som började på bokstaven M. Själv blev jag registrerad som Midnight Sound - bara en sådan sak! Mina bästa ljud brukar faktiskt höras på DAGTID. Vid midnatt sover jag i allmänhet sött på mitt öra - ifall det inte finns "spöken" i trädgården när jag är ute och nattkissar, förstås. (Men då är det i sanningens namn mest min dumme kusinbror som tjuter.) Fast nu skulle det ju handla om min valpdom... Det började inte vidare bra - fosterhinnan sprack, vattnet rann ut och stackars jag blev torr och fastnade i själva utloppet till världen. De fick dra ut mig med handkraft - och alltsedan den upplevelsen har jag varit en smula besynnerlig. De brukar tala om CP-skadad. Vem vet om de inte har rätt? Det var min första matte som döpte mig till Skutt. Det hade inte ett dugg att göra med björnen Bamse och hans vänner, utan är helt enkelt ett namn som berättar något om bäraren. Hennes äldsta hund hette Sniff - vilket är en utmärkt beskrivning av vad han helst brukar syssla med - så nu ville hon hitta på något lika bra åt nästa. Valet föll slutligen på Skutt - eller snarare Skutt Pupp, eftersom jag var så förskräckligt liten och valpig. |
|
Skuttar gör jag fortfarande och "pupp" är snarast ett mentalt tillstånd, som jag har behållit livet igenom. De brukar kalla mig "Världens enda nioåriga valp" eller kort och gott "Puppen".
Kärt barn har många namn, sägs det ju. Egentligen borde jag vara stolt, men i praktiken har det varit en smula besvärligt att håIla reda på alla de benämningar som mina ägare under årens lopp har använt för att beskriva mig. Jag menar, det är ju rätt självklart att de inte ville kalla mig Midnight Sound, men när jag nu hade ett så trevligt namn som Skutt, varför inte ta fasta på det? "Den lille", "Lillen" och "Lilleman" är allihop ganska naturliga namn, med tanke på min kroppshydda - som visserligen är välformad, men inte mycket att skryta med vad storleken beträffar. Det är mest matte som kallar mig dylika ting. För morr-matte är jag "Skutten" och för tant Pia vanligtvis "Skuttis". |  |