|
ÅTER TILL STARTSIDAN
Sniff är normalt en riktig hösäck, som ligger och vräker sig dagen i ända och släpper ut grymtande läten ur nosen, men någon gång emellanåt orkar han faktiskt öppna ögonen. Då muttrar han surt om "ungdomar, som inte har tillräcklig livserfarenhet för att skriva sina memoarer" och sedan tjatar han om sina "HJÄLTEDÅD" och kräver att jag ska ta med dem, när jag nu ändå sitter med pennan i mun.
För all del, det kan jag väl göra - fast det är säkert ingen som tror honom, för de där "dåden" blir allt fantasifullare för varje gång som han berättar om dem och de skiljer sig mera och mera
från husses version av saken - men när jag skrev om hans mamma Maidi så är jag skyldig Sniff samma tjänst.
Ett av Sniffs största hjältedåd var när han räddade sin husse från att drunkna i en flod. Det var en strid och brusande flod, enligt honom själv. Plötsligt välte kanoten och där låg husse och guppade i det iskalla, virvlande vattnet. Då var det tur att den rådige Sniff var med, för han tog genast husse i kragen och simmade in med honom till stranden. Sedan kastade sig den tappra lilla hunden i floden igen och gav sig ut och räddade packningen, så att husse fick sin matsäck och torra kläder att byta med.
Till sist drog han in kanoten och vände upp och ned på den, så att vattnet rann ur den.
(Husse har berättat i stort sett samma historia, fastän i hans version var det sommar och varmt, vattnet var inte särskilt strömt och det var HAN som räddade Sniff.)
|
Ett annat av Sniffs hjältedåd var när han var uppe i fjällen med husse och det blev snöstorm och fyrtio minusgrader.
("Lite gråkallt", hävdade husse själv.)
Då gick Sniff före och visade vägen, så att husse och hans kompisar inte skulle gå vilse i vildmarken.
I det fallet litar jag mera på Sniff. Jag har ju själv vissa erfarenheter av hur vimsig min förre husse blir, när han är ute och springer lös i okänd terräng.
En sådan som han borde aldrig få gå okopplad.
(Oj, vilken tanke som slår mig nu! Det kanske var därför han blev polis - för kopplets skull.)
Det allra märkligaste av Sniffs hjältedåd har jag avsiktligt sparat till sist. Även där var han ute med husse. Plötsligt dök det upp en stor orm, som bara låg där på stigen och väste och hotade att bita husse i benet och äta upp honom. Men då gick Sniff emellan och sa "voooo" rakt i nyllet på ormen. Ormen blev så rädd att den högg, men Sniff var inte den som gav sig. Trots att han var så svårt sårad bet han tag i den ringlande svansen och försökte hålla fast den, men ormen var dubbelt så stor som han
själv, så den skakade honom av sig och satte gifttänderna i husses fot.
Då sa Sniff sitt ljudliga "VOOOO!" igen...och det blev för mycket för ormen, som dröp av och flydde hem till sin slemmiga grop.
Husse var så förgiftad att han inte orkade gå, så Sniff fick ta honom på ryggen och bära hem honom till civilisationen.
Som tack för sin bedrift blev han orättvist nog satt i fängelse, medan ormen övervägde om den skulle väcka åtal för misshandel eller inte. Men sedan kom den på bättre tankar, för någon rättegång blev det aldrig.
Fattas bara annat!
Husse kunde ju ha vittnat om vem det egentligen var som började.
Fast husse är vag på den punkten. Enligt honom var nämligen ormen en vanlig liten huggorm, det var bara Sniff som blev biten och det var HUSSE som bar hem honom. Och vad beträffar fängelset så var det en bur på djursjukhuset, där Sniff var inlagd i flera dagar och mådde ganska bedrövligt.
Som vanligt är jag osäker på vem av dem som ljuger. Visst vore det spännande om det var husse, men något säger mig att det är Sniff.
Det är därför jag har utvecklat min egen teori, om att Sniff LÄT sig bitas av ormen för att han var så deprimerad, men senare skämdes för sitt tilltag och hittade på en dramatisk historia för att liksom blanda bort korten. Men man kan aldrig veta säkert när man inte har varit där själv.
NÄSTA SIDA
FÖREGÅENDE SIDA
1
2
3
4
5
6
7
8
9
-
13
14
15 |