MAIDI

ÅTER TILL STARTSIDAN Sniff och Toke är halvbröder. (Det är sällan som vi hundar är närmare släkt än så - om vi inte är kullsyskon, alltså - så när jag nämner att Toke är min kusin, menar jag egentligen att min mamma var halvsyster till hans pappa.) Sniff och Toke är syskon på mödernet. Deras mamma var döpt till Flower-Maid, men gick under namnet Maidi. Hon var också medlem av vår gemensamma hundflock ett tag - faktiskt en ganska lång tid - från det hon var sju och ett halvt år och till sin död vid tolv och ett halvt. Hon bodde hos morr-föräldrarna och var därmed Tokes ledarhund. När hon kom dit levde morr-husse ännu. Löken flyttade snart till ett eget litet bo (inte vidare hemtrevligt) men när morr-husse dog flyttade hon genast tillbaka igen, för att hjälpa morr-matte att sköta det stora huset. Det som jag bäst kommer ihåg av Maidi, är att hon jämt var förskräckligt hungrig. Hon skulle ha gått genom eld för en matbit. (Riktigt så långt sträcker inte JAG mig, även om jag också är ett matvrak.) En annan sak som jag minns, är att hon var livrädd för min dåvarande matte. När hon kom ut till oss på landet, klev hon direkt upp i soffan och la sig - och där låg hon sedan och tryckte under större delen av dagen. De enda gånger hon reste sig var när hon trodde att det vankades något gott. Maidi gillade Toke skarpt, men hon var inte särskilt förtjust i Sniff. Toke dominerade hon med små subtila medel, men stackars Sniff var hon mera brutal mot. Om hans närvaro misshagade henne kunde hon helt enkelt flyga på honom och ge honom en avbasning. Men så är han ju inte heller någon vidare uppmärksam hund. Maidi hade ett utpräglat sinne för livets njutningar. Hon älskade stoppade möbler, obäddade sängar och andra bekväma liggplatser, där hon kunde göra ett bo åt sig. Toke har berättat om en gång när hon var rätt nyinflyttad i huset. Morr-matte och rnorr-husse höll på att packa en väska med lakan och andra saker som skulle skickas till tvätten. Då kom Maidi trippande och satte sig mitt i väskan. Hon tyckte att det var en utmärkt ide att göra en trevlig säng åt henne. Ett annat ställe som hon gillade var under lampan i morr-husses läs-soffa. Där låg hon ofta och njöt av värmen. När morr-husse kom för att sätta sig blängde hon ogint på honom och vägrade att flytta sig. Han blev tvungen att maka henne åt sidan med milt våld, trots att hon gav honom klandrande blickar och knorrade högt i protest. Sedan var det det där med maten... Maidi var lika matglad som oss övriga beaglar tillsammans. Hon var ett födgeni, påstår mattarna. Det fanns egentligen ingenting som hon vägrade att äta (inte ens vitlök och kaffepulver), så när hon var ute i trädgården, satte hon i sig precis vad som helst. Hon åt hästskit och hundskit och all annan skit, när hon var ute på promenad. När hon gick i trädgården, bökade hon i jorden så att hon blev alldeles grå i ansiktet. Hon knäckte körsbärskärnor och ekollon, letade ruttna äpplen på marken och puffade locket av kompostlådan. (Morr-husse blev vansinnig av att ständigt vara tvungen att skotta igen hennes många utgrävningshål.) När hon ingenting annat hittade gick det bra med pinnar och bark. Löken tror att hon till och med åt vanligt grus och småstenar. En gång var hon alldeles klotrund. Då hade hon slukat en halv påse benmjöl. Den gången mådde hon inte så bra - annars tålde hon det mesta...fram till den kvällen hon svalde en fågel - hel och håIlen, med fjädrar och allt. De fick åka med henne till djursjukhuset i Strömsholm mitt i natten. När morr-matte och Löken kom hem, hade de inte Maidi med sig... Toke brukar säga att de tappade henne på vägen, men JAG vet bättre än han vad som försiggår på ett djursjukhus... Där blir man plågad och stucken och UPPSPRÄTTAD! Och när man har blivit uppsprättad, blir man skickad till KORVFABRIKEN! Jag hade tur som blev räddad av matte i tid. Annars hade jag också blivit KORV! NÄSTA SIDA FÖREGÅENDE SIDA 1 2 3 4 5 6 7 8 - 12 13 14 15